Hur fångar man tjejer egentligen? Nej, inte på DET sättet. Med den här texten skulle jag vilja rikta lite uppmärksamhet mot den omtalade bristen på kvinnor i IT- och spelindustrin, hur företag som har förstått vitsen med att ändra på det försöker rekrytera, vi som faktiskt finns här och det milsvida avståndet emellan oss. Undertecknad har själv tillbringat de senaste fem åren och lite till i branschen, har varit arbetssökande i flera olika perioder, är medlem i ett flertal geek-, kod- och rekryteringsgrupper på Facebook och Linkedin, har ägnat mig åt datorer på daglig basis sedan lågstadieåldern, innehar en civilingenjörsexamen i systemutveckling och följer med spänning rekryterares försök att attrahera mig och mina medsystrar. Notera, mina medsystrar som ofta redan har lite mindre creddiga jobb, lägre löner (Källa: SACO:s lönedatabas mfl) och i regel kortare karriärer. I regel får de ändå kämpa i motvind, företagsrepresentanterna, för att jämna ut könsfördelningen på utvecklingsavdelningen.
Ofta tänker jag på likheterna mellan rekrytering och dejting. Det finns ofta en förutbestämd bild av vad man söker, kanske svårigheter att ens hitta en lämplig kandidat, och sen så ska man förstås också lyckas övertala vederbörande att ta en kaffe eller refaktorera ens PHP-härke hos en. Svårt, om man inte själv är ett riktigt kap. Vilka är då de vanligare pickup-replikerna jag uppfattat(för det sistnämnda alltså)? Fritt tolkat, ungefär
- ”Hej tjejen, vill du inte komma hit och spela FIFA på PS4 med oss?”
- ”Får vi bjuda på en IPA och en burgare varje torsdags-AW tillsammans med våra lätt, eller mycket, berusade manliga utvecklare? Du blir enda tjejen!”
- ”Vi vill jättegärna anställa en första tjej! Kom hit och bli den enda kvinnliga utvecklaren, sitt ensam i dambastun efter teambuildingen och på konferens, avvisa taffliga närmanden på kontorstid och uppmärksammad för hur dekorativ och annorlunda du är!”
- ”Vi har ett pingisbord!”
- ”… och ett biljardbord!”
- ”Airhockey…?”
- ”Det är jättebra, vi har säljare som träffar kunderna så du kan sitta ostörda i vår trånga källare utan fönster och koda i mörkret, hur mycket du vill! Inget relationstrams alls, mysigt va?”
- ” Vi kan inte förstå varför det finns så få tjejer i den här industrin. Vi har det ju jättetrevligt och bjuder på öl, sport, tevespel och grabbkväll flera gånger i veckan?”
Kvinnliga utvecklare är inte alls en enhetlig grupp, variationen bland individer är enorm. Alla är verkligen inte så pass stereotypa som jag, men om någon någon gång lockade med sådant som faktiskt är awesome och inte avtändande, läs: chokladfontän istället för ölkyl, sushi på AW:n, både pysselrum och pingis, frisör såväl som personlig tränare eller rent utav en avtalsmässig lön så skulle de kanske aldrig bli av med mig. Och kanske rent utav locka desto fler personer, av oss som undviker sport och tycker öl är beskt, det gäller nog inte bara tjejer.
Vore det så hemskt? Vad är det som hindrar? Kanske om att tvingas bryta sammanhållningen, eller först att behöva upptäcka vad som håller gruppen enad inom sig och mot omvärlden. Ett likasinnat gäng som spenderar dagarna ihop väljer förstås såna aktiviteter som de själva gillar, en nykomling med minoritetsintressen får anpassa sig efter majoriteten, sådan är den demokrati som vi håller så högt. Följden blir att man accepterar, spelar några set pingis, lär sig svälja ett par hippa ölsorter och tar i så gott man kan på gruppövningarna i extremsport och trots att man är ett par decimeter mindre än alla andra. Samtidigt ler man och ser trevlig ut, det är ju bara ett jobb.
För mig är det bara ett jobb. Om mitt jobb gav även mig möjlighet att ägna extra tid åt mina fritidsintressen, bjöd mig på mina favorittreats och bekräftade att det jag för med mig är värdefullt så skulle det vara mer än ett jobb, jag skulle vilja ge tillbaka mer och jag skulle stanna kvar mycket längre. Det tycks alltid finnas en anledning till att vissas bakgrund är lite mindre lönsam för företaget, att grabbarnas är lite mer spot on, att den kvinnliga utvecklarens lönekuvert helt enkelt måste vara lite tunnare och att någon annan måste befordras först. Ett av de bästa ledarskapstips jag hört är att man alltid ska låta den näst bästa på ett område göra uppgiften, på så sätt kommer hela gruppens kompetens öka med tiden. Det är lönsamt att utveckla den man inte tror är bra nog för ett jobb, tänker man nytt så blir man ofta förvånad.
Någonstans har jag uppfattat en metafor som går ut på att det ligger ungefär lika nära till hands för en kvinna att bli programmerare som en man att bli nagelteknolog, baserat på vad man har exponerats för för intressen och uppmuntrats till under hela sitt liv. Jag har nästan alltid läppstift och ofta klänning. Jag älskar att jobba med datorer, klura på smarta skript och vackra algoritmer, spela musiktevespel och RPG, läsa och sy. Men det är min dubbla X-kromosom som branschen skriker efter, den ska helst vara bra på fotboll också.
Veckans tips: Om du vill anställa en första tjej i ditt bolag, anställ två eller fler.